Tarantinos filmteam och varje yrkesrolls arbete

Tarantinos filmteam och varje yrkesrolls arbete

Quentin Tarantinos filmteam omvandlar manus och regibeslut till konkreta bilder och ljud. Klippningen väljer mellan tagningar och bestämmer hur länge de ska vara. Filmfotografin förbereder bilden som ska spelas in, och produktionsdesignen skapar miljön där rollfigurerna agerar. Varje yrkesroll arbetar med olika material, även om deras beslut möts i samma scen.

Samarbetena varierar från film till film. Sally Menke och Fred Raskin hade klipparrollen under olika perioder, medan kostym och scenografi kräver team knutna till varje projekt. Därför är det viktigt att koppla varje namn till ett specifikt verk och en korrekt angiven eftertext. Att känna igen en visuell stil räcker inte för att identifiera alla som bidrog till att skapa den.

Arbete utförs också före kameran och efter inspelningen: att hitta skådespelare, förbereda praktiska effekter eller skapa ljudmiljöer. Berättelser från dem som utförde de uppgifterna hjälper till att förklara hur avdelningarna samverkar och vad varje samarbete bidrar med.

En scen börjar ta form innan den spelas in och fortsätter att förändras efteråt. Skådespelarna arbetar i en miljö som förberetts för kameran; tagningarna går vidare till klippningen och får en ljudbearbetning. Genom att följa de här arbetsuppgifterna går det att urskilja beslut som publiken uppfattar tillsammans.

Klippning och filmfoto: att arbeta med längd och bild

Cannes faktablad för Pulp Fiction anger Sally Menke som klippare och Andrzej Sekuła som filmfotograf. Klippning innebär att avgöra vilken tagning som bäst fångar en reaktion och hur länge den ska vara kvar; filmfoto handlar om att förbereda hur skådespelaren, ljuset och rummet ska rymmas i bild. En gest kan få ett helt annat uttryck beroende på dessa båda beslut.

Fred Raskin berättade för Slant i januari 2013 att han började klippa Django Unchained under inspelningen, medan Tarantino koncentrerade sig på att filma. Han förberedde en första version och lärde känna materialet innan han började arbeta med det i klipprummet. Det arbetssättet hjälper till att förstå vad Fred Raskin bidrar med som klippare: konkreta alternativ att prova för att testa tempot, återställa information eller ta bort ett avsnitt som stör förloppet. Arbetet kräver kunskap om det inspelade materialet, utöver själva klippningen.

American Cinematographer anger Robert Richardson som filmfotograf för Django Unchained. Richardsons arbete med Tarantino förenar avsikten med bilden med de förutsättningar som krävs för att skapa den. Kamerans position avgör vilka väggar som syns, var skådespelaren rör sig och var belysningen kan placeras. Det handlar om överenskommelser med andra avdelningar; filmfotografen arbetar inte i ett utrymme som är frikopplat från sådana beslut.

Miljöer, kostym och effekter framför kameran

Akademin skiljer i Once Upon a Time... in Hollywood mellan Barbara Lings produktionsdesign och Nancy Haighs scenografi. Barbara Lings arbete visar hur utformningen av miljöerna ingår bland de ansvarsområden som bygger upp en film. En lokal behöver ha en planlösning som fungerar för scenen och detaljer som antyder hur den används. Möbler, föremål och ytor får mening som en del av helheten, både genom sitt utseende och genom hur de möjliggör handling.

Kostymen tillför information om rollfiguren och måste fungera när hen rör sig. Betsy Heimann berättade för Vogue i oktober 2019 att hon tänkte sig Vincents kostym i Pulp Fiction som mer slarvig till utseendet, och Jules kostym med en referens till 1960-talet. Den konkreta skillnaden visar vad Tarantinos kostymdesignersarbetar med. En gemensam grundsilhuett kan kombineras med olika val av tyg, krage och passform som skiljer två rollfigurer åt.

Sminkeffekter förbereder fysiska element så att de kan samspela med skådespelare och kamera. I en intervju med AMC i november 2017 berättade Greg Nicotero om sitt arbete med effekterna i Reservoir Dogs. Greg Nicotero och KNB EFXs samarbete hör hemma inom det området. En protes kräver beslut om vad bilden ska kunna visa och hur dess utseende ska hållas konsekvent mellan tagningarna; när den finns på inspelningsplatsen får skådespelaren också ett konkret föremål att reagera på.

Fysisk action kräver ytterligare förberedelser: positioner, rörelser och samordning mellan dem som utför och filmar rörelsen. Stuntteamets arbete kan sammanfalla med effekter och kostym, eftersom ett fall eller ett slagsmål påverkar vad varje avdelning behöver förbereda. Att handlingen ser sammanhängande ut beror på de gemensamma förberedelserna, liksom på skådespeleriet och klippningen som sammanfogar tagningarna.

Ljud och casting: bidrag som föregår slutresultatet

Wylie Stateman och Harry Cohen berättade för CineMontage i september 2009 att de levererade ljudförslag i förväg så att Tarantino och Menke kunde prova dem under klippningen. Stateman var ljudklippningssupervisor och Cohen ljuddesigner. Samarbetet mellan Wylie Stateman och Harry Cohen omfattade att skapa en gammaldags ljudkaraktär för propagandafilmen som förekommer i Inglourious Basterds. Ljudet kunde redan påverka ett klippbeslut innan den slutliga ljudmixen.

Victoria Thomas nämnde Django Unchained och Once Upon a Time... in Hollywood bland sina castingarbeten i en intervju med Casting Networks i september 2020. Att uppmärksamma castingansvariga gör det möjligt att ta med sökandet efter skådespelare i berättelsen om filmteamet. Att föreslå skådespelare och bedöma om de passar öppnar möjligheter för rollfiguren. Det slutliga beslutet och det efterföljande regiarbetet ingår i en process där flera personer deltar.

De viktigaste yrkesrollerna stöds av team som samordnar detaljer under varje tagning. American Cinematographers reportage om Django Unchained, publicerat i januari 2013, nämner vid sidan av Richardson gaffern Ian Kincaid, förste kameraassistenten Gregor Tavenner och chefen för gripteamet Chris Centrella. Texten beskriver deras invanda samarbete och kommunikationen mellan dem när de förberedde och filmade tagningarna.

Den samordningen blir tydlig i kameraföljningen av Stephen mot matsalen i Candieland. Reportaget förklarar att kamerans rörelse sammanföll med att en vägg i kulissen flyttades och att belysningen ändrades. Det som framstår som en obruten förflyttning krävde att de olika momenten utfördes vid rätt tidpunkt.

Exemplet visar värdet av medarbetarna som sällan nämns när man talar om regissören och filmfotografen. Deras arbetsuppgifter får konkreta effekter: de lämnar utrymme för rörelse, ser till att bilden går att använda och gör det möjligt att upprepa tagningen med skådespelarna.