
Skådespelare som återvänder till Tarantinos filmer får ofta gestalta personer med olika positioner i berättelsen. En skådespelare kan ha makten i en film och vara beroende av andras beslut i nästa. Genom att jämföra rollerna blir förändringar synliga som en lista över framträdanden inte fångar: vem som behöver hjälp, vem som ställer villkoren och vad som händer när någon förlorar kontrollen.
Återkommande skådespelare medverkar i filmer från olika genrer och tidsepoker. Samma ansikte kan kännas bekant i en nutida kriminalberättelse och sedan dyka upp i en western. Bekantskapen påverkar det första intrycket, men varje rollfigur måste skapa sina egna relationer. Att känna igen skådespelaren gör det möjligt att jämföra rollerna; relationerna mellan fiktiva personer kräver information från berättelserna.
Även en medverkan kan ha olika tyngd. En roll kan bära hela filmen, ingå i ett huvudrollspar eller dyka upp under ett kort avsnitt. Speltiden säger inte allt: en biroll kan lösa ett problem som huvudpersonerna brottas med eller skapa ett hinder som förändrar resten av berättelsen.
Cannes listar Pulp Fiction bland filmerna med skådespelare som återvände för att arbeta med Tarantino, däribland Samuel L. Jackson och Uma Thurman. Deras senare samarbeten gör det möjligt att jämföra mer än bara hur vissa namn återkommer: rollfigurerna förändras, liksom personerna de relaterar till och deras plats i konflikten.
Roller som förändrar relationen till makten
Christoph Waltz spelar Hans Landa i Inglourious Basterds och King Schultz i Django Unchained, enligt Cannes och Sonys eftertexter. Landa använder samtalet för att undersöka och kuva dem han förhör. Schultz använder sin förhandlingsförmåga för att ingå en allians med Django. Hövligheten får olika följder: i det ena fallet förlänger den ett hot, i det andra gör den det möjligt att förhandla om tillträde till en plats eller föreslå en överenskommelse.
Leonardo DiCaprio går från godsägaren Calvin Candie i Django Unchained till skådespelaren Rick Dalton i Once Upon a Time in Hollywood. Sony listar båda rollerna. Candie förväntar sig att besökarna anpassar sig efter hans villkor; Rick behöver övertyga andra om att han fortfarande kan få jobb. Skillnaden märks i deras förhållande till andras uppskattning: den ene har människor som måste behaga honom, medan den andre är beroende av anställningsbeslut han inte kan påverka.
BFI listar Samuel L. Jackson som Ordell Robbie i Jackie Brown. Sony listar honom som Stephen i Django Unchained. Ordell försöker skydda en kriminell verksamhet; Stephen håller uppsikt över vad som händer i Candies hus. Deras sätt att utöva inflytande beror på deras olika positioner. Den förste ger order som ansvarig för en verksamhet; den andre känner till hur ett hushåll fungerar och använder den kunskapen för att påverka vad som sker där.
Keitel och Madsen i olika roller
Harvey Keitel spelar Mr. White i Reservoir Dogs, enligt AFI:s katalog, och Mr. Wolf i Pulp Fiction. White engagerar sig i att skydda en skadad kollega och låter relationen påverka sitt omdöme. Mr. Wolf kommer för att organisera lösningen på ett praktiskt problem. Båda talar utifrån sin erfarenhet, men Whites känslomässiga engagemang påverkar hans auktoritet på ett sätt som Mr. Wolf, med större distans, slipper.
Michael Madsen spelar Mr. Blonde i Reservoir Dogs och Budd i Kill Bill Vol. 2; AFI och Cannes listar de rollerna. Blonde gör sitt lugn till ett hot mot andra. Budd är knuten till ett våldsamt förflutet som präglar hans nuvarande situation. Det välbekanta ansiktet gör det möjligt att jämföra två sätt att introducera fara, utan att likheten mellan vissa gester innebär att rollfigurerna har något gemensamt.
Från berättelsens mittpunkt till ensemblen
Uma Thurman har helt olika roller som Mia Wallace i Pulp Fiction och Bruden i Kill Bill. Mia står i centrum under en stor del av ett avsnitt genom sin relation till Vincent. Brudens sökande bär upp båda volymerna och strukturerar mötena med hennes motståndare. Den större omfattningen kräver att en känslomässig kontinuitet upprätthålls genom betydligt mer varierade situationer. Förberedelserna med ensemblen och arbetet med skådespelarna utvecklar de arbetsbeslut som gör det möjligt att bygga upp varje roll.
Cannes listar Brad Pitt som Aldo Raine i Inglourious Basterds; Sony listar honom som Cliff Booth i Once Upon a Time in Hollywood. Aldo leder en grupp soldater och måste få dem att följa hans order. Cliff arbetar som stuntman åt Rick Dalton och delar en stor del av hans vardag. Rollfigurens plats i paret eller gruppen förändrar vad han behöver lösa, även om båda rollerna bygger på skådespelarens fysiska självsäkerhet.
Tim Roth återkommer i The Hateful Eight som Oswaldo Mobray, enligt BFI, efter att ha spelat Mr. Orange i Reservoir Dogs. Orange är orörlig på grund av en skada under en stor del av berättelsen; Mobray deltar i samtalen mellan gruppen som samlats hos Minnie. Möjligheterna att ingripa i scenen förändras. Återkommande skådespelare gör det möjligt att följa sådana skillnader i Quentin Tarantinos filmer, utan att varje återkomst reduceras till en upprepning av det tidigare arbetet.
Att räkna samarbeten kräver att man bestämmer vad som ska räknas. Ett framträdande på bild, en röstinsats och ett arbete som stuntman är olika slags medverkan. Eftertexterna visar vilken funktion personen hade, medan en scens längd hjälper till att beskriva rollens omfattning. Om alla dessa arbetsuppgifter räknas ihop till en enda siffra kan användbara skillnader gå förlorade.
Kill Bill väcker en annan fråga: berättelsen hade premiär i två volymer. En filmlista kan redovisa varje del separat, medan en beskrivning av samarbetet behandlar projektet som en helhet. Jämförelsen blir tydligare om samma kriterier används för alla personer och det anges i vilken del varje roll förekommer.
Även urvalet av verk påverkar resultatet. Att medverka i en film skriven av Tarantino men regisserad av en annan filmskapare är en annan typ av yrkesrelation. Genom att skilja mellan filmer han regisserat, manus skrivna åt andra regissörer och produktioner går det att hitta varje eftertext utan att tillskriva Tarantino regin av alla verk som förknippas med hans namn.



