Jakten på remakes som enligt Tarantino är bättre än originalen bygger på ett antagande som bör kontrolleras. Att han beundrar en ny version visar inte i sig att han har jämfört den med den tidigare och utsett den till vinnare.
The Thing: en säker referens, en annan jämförelse
Tarantino förklarade för Time Out i januari 2016 att John Carpenters The Thing hade varit en avgörande referens för The Hateful Eight och Reservoir Dogs. Kommentaren belägger ett viktigt inflytande. Den innehåller däremot ingen uttrycklig rangordning där filmen från 1982 placeras före Världsrymden anfaller från 1951.
Den skillnaden gör det möjligt att tala med precision. Båda filmerna har koppling till John W. Campbells berättelse Who Goes There?, men skildrar hotet och varelsens identitet på olika sätt. En kritisk jämförelse kan undersöka de valen. För att presentera den som Tarantinos åsikt skulle det krävas ett uttalande från honom som specifikt tog upp just den relationen.
I Carpenters version gör förmågan att härma andra gruppen osäker inifrån. Problemet handlar inte bara om att försvara en bas mot en varelse som går att känna igen. Det förklarar varför The Thing fungerar som förebild för misstänksamhet och instängdhet, vilket utvecklas i profilen om John Carpenter och hans relation till Tarantino.
Sorcerer och nya filmatiseringar av samma förlaga
William Friedkins Sorcerer fanns med i Tarantinos urval för Sight and Sound 2012. Det visar hans entusiasm för filmen från 1977, men betyder inte att han föredrar den framför Henri-Georges Clouzots Fruktans lön. Att filmerna bygger på samma litterära förlaga gör jämförelsen relevant; listan i sig avgör den inte.
Friedkin beskrev dessutom sin film som en ny tolkning av Georges Arnauds roman. Den muntliga historieskildring som Cinémathèque française publicerade i mars 2024 återger den ståndpunkten. Ordet remake kan fungera i ett allmänt samtal, men det fångar inte hela relationen mellan två filmer som återvänder till samma förlaga.
Inte heller bland de uttalanden som jämförts här finns någon jämförande preferens från Tarantino som gör det möjligt att placera Invasion of the Body Snatchers på en lista över remakes som är bättre än originalen. Att ta med filmen för att andra filmskapare har hyllat den skulle tillskriva en person någon annans åsikt. Ett bra urval måste hålla fast vid vem som står bakom varje värdering.
En ny version är inte en uppföljare
En remake återberättar en historia; en uppföljare fortsätter en berättelse eller återför karaktärer för ett nytt äventyr. Gränsen kan bli otydlig när en franchise startas om, men den är fortfarande användbar för att inte blanda ihop frågorna. Kommentarer om uppföljare som Tarantino uppskattar bevisar inte automatiskt att han har en teori om nya filmatiseringar.
Hans offentliga besked 2024 om att han inte tänkte se de nya Dune-filmerna innebär inte heller något estetiskt förbud som gäller alla tider. Han uttryckte trötthet inför berättelser som han redan kände till. Den dokumenterade beundran för The Thing och Sorcerer visar åtminstone att hans preferenser inte kan förklaras med en så enkel regel som att han avvisar alla filmer som har en föregångare.
Det verifierbara svaret är därför ett begränsat urval av nya versioner som han uppskattar, tillsammans med en tydlig redogörelse för vad varje belägg faktiskt visar. Kvalitetsjämförelsen med originalen är fortfarande öppen när han inte har gjort den i någon identifierbar källa. Att omvandla den frånvaron till en fastslagen rangordning skulle ge en säkerhet som de tillgängliga vittnesmålen inte medger.
Se urvalet av filmer som Tarantino rekommenderar.
Visa alla artiklar i Filmer som Tarantino rekommenderar: källor och urval
