Tarantino talade om att filmatisera Forty Lashes Less One för tv, men hans uttalande beskrev en möjlighet på fyra eller sex timmar. Romanen och det audiovisuella projektet måste betraktas som verk av olika slag.
En fängelseroman inom westerngenren
Forty Lashes Less One är en roman av Elmore Leonard som gavs ut 1972. Berättelsen utspelar sig i Yumas territoriella fängelse och för samman Harold Jackson, en före detta svart soldat, med Raymond San Carlos, en chiricahua-apach. De båda männen utsätts för en fientlighet som förenar fångenskap med rasism, och går från fiendskap till en nödvändig allians för att hitta en möjlighet till frihet.
I den officiella presentationen av verket anges att handlingen utspelar sig 1909, en sen period i förhållande till den vanligaste bilden av westerngenren. Den tidsmässiga placeringen gör att genren förskjuts mot institutioner, regelverk och kontrollformer som existerar sida vid sida med gränslandets våld. Det öppna landskapet finns där, men huvudpersonerna börjar i ett utrymme som begränsar varje rörelse.
Relationen mellan dem utgör en stark dramatisk kärna. Att befinna sig i samma utsatta situation innebär inte att man genast litar på den andra. Alliansen måste övervinna rivalitet och synliggöra gemensamma intressen. Denna förändring låter berättelsen undersöka samarbete som ett praktiskt beslut, format under press, snarare än som en självklar samhörighet.
Romanen är ett utgivet verk som kan läsas för sig. Tarantinos senare intresse tillför en historia om en möjlig filmatisering, men gör den inte till ett manus av honom och innebär inte att man kan tillskriva honom dess karaktärer. Leonard är upphovsmannen till den världen och dess konflikter. Den skillnaden är särskilt viktig när ett projekt som aldrig blev av blir mer känt genom filmskaparens namn än genom boken som kom före det.
Uttalandet 2015: fyra eller sex timmar
I december 2015, under marknadsföringen av The Hateful Eight, berättade Tarantino för Première att han hade rättigheterna till Forty Lashes Less One och länge hade velat filmatisera den. Han nämnde att den kunde bli hans tredje western och att han tänkte sig den för tv som en miniserie på fyra eller sex timmar. Uppgiften om tre timmar stämmer inte med det uttalandet.
Formuleringen var villkorad. Regissören talade om en avsikt och ett format han övervägde, utan att tillkännage något tv-bolag, någon slutgiltig rollbesättning eller inspelningsstart. Skillnaden mellan att äga rättigheterna och att producera en filmatisering är betydande: rättigheterna gör det möjligt att utveckla materialet, men garanterar inte att alla steg som krävs för att spela in det kommer att genomföras.
Det längre formatet kunde ha gett tid att utveckla relationen mellan fångarna och de olika krafter som styr institutionen. Den möjligheten passar en berättelse där samvaron och förändringen av en allians är lika viktiga som slutmålet. Den tolkningen visar dock inte hur Tarantino skulle ha fördelat avsnitten eller vilka scener han skulle ha lagt till eller tagit bort.
Intervjun placerade också projektet i ett arbetssätt där regissören föreställer sig fortsättningar och alternativa vägar innan han väljer något annat. Den bakgrunden hjälper oss att förstå tillkännagivandet utifrån dess faktiska grad av förpliktelse. En idé som uttrycks entusiastiskt kan vara betydelsefull och ändå förbli orealiserad i åratal.
Släktskapet med Leonard och projektets begränsning
Elmore Leonards inflytande på Tarantino är bredare än den här filmatiseringen. Uppmärksamheten på hur karaktärerna talar, blandningen av humor och hot samt de praktiska intressen som driver ett samtal skapar tydliga beröringspunkter. I en fängelseberättelse kan dessa kvaliteter få särskild kraft, eftersom orden gör det möjligt att förhandla i ett utrymme där nästan allt är begränsat.
Jackson och San Carlos ställer också den klassificering som institutionen påtvingar dem mot de förmågor de utvecklar för att bemöta den. Fångenskapen kan göra dem till kategorier innan någon lyssnar på dem som individer. Relationen mellan dem gör det möjligt för berättelsen att utforska en identitet som formas genom handling och samarbete. Den dimensionen bidrar till att förklara varför materialet kunde intressera en regissör som uppmärksammar underskattade karaktärer.
Likheter med teman i Django eller The Hateful Eight innebär inte att dessa filmer är dolda filmatiseringar av romanen. Tematiska beröringspunkter måste skiljas från produktionssamband eller konkreta överföringar av scener. Det tillkännagivna projektet var en filmatisering av boken; jämförelser med filmer som faktiskt gått upp på bio hjälper oss att analysera intressen, inte att hitta på en textuell släkthistoria.
Tv-formatets längd skulle ha krävt en särskild tidsmässig struktur: att dela upp en roman i avsnitt innebär att man måste fatta beslut om avbrott, utveckling och perspektiv – beslut som avsiktsförklaringen inte går in på.
Forty Lashes Less One finns kvar som en tillgänglig roman och en omtalad filmatisering utan bekräftad realisering. Den säkra informationen identifierar Leonard, premissen med de två fångarna och tv-förslaget som lades fram 2015. Genom att hålla dessa delar åtskilda bevarar man projektets intresse och undviker att framställa en möjlighet som Tarantino beskrev som en existerande miniserie.
Tillbaka till Tarantinos nedlagda projekt.
Visa alla artiklar i Tarantinos projekt som inte blev av: idéer, manus och beslut
