Butchs klocka i Pulp Fiction: rekvisitan från inspelningen

Butchs klocka i Pulp Fiction är en Lancet. Det är namnet som Hodinkee använder när de identifierar klockan som valdes ut för inspelningen. På film syns den med rund, guldfärgad boett, ljus urtavla och mörka visare. Utseendet gör den lätt att känna igen när den dyker upp igen, även om märkets namn kan vara svårt att läsa.

Det finns två sammanhang där den syns: när Koons besöker pojken och när den vuxne Butch återvänder till lägenheten. I den första scenen hålls den mycket nära kameran; i den andra syns den bland vardagliga föremål. Sedan hanterar Bruce Willis den mellan händerna, så att metallänken blir tydligare.

I berättelsen känner Butch igen den som något han fick när han var barn. Tittaren känner igen den eftersom klippningen redan har visat föremålet innan han får tillbaka det. Urtavlans cirkel binder samman de två scenerna, som ligger många år från varandra i rollfigurens liv.

Detaljerna som syns i filmrutorna

Urtavlan har arabiska siffror och mörka visare med utsmyckade konturer. Boetten har en guldfärgad kant runt glaset. I närbilden av Koons täcker fingrarna en stor del av kanten; i bilden från lägenheten syns de små bandhornen som förbinder klockans boett med armbandet tydligare. De är smala och lämnar ett öppet utrymme mellan boetten och länken.

Armbandet består av en rad tvärgående metallplattor. När Butch håller i klockan reflekterar plattorna ljuset, vilket gör det möjligt att se länkens bredd i förhållande till urtavlan. Klockan kombinerar alltså en rund boett med ett rakt, ledlänkat armband. Filmrutor från Miramax, återgivna av Hodinkee, gör det möjligt att granska formerna, men reflexerna i glaset och klockans lutning gör att alla inskriptioner inte går att läsa med säkerhet.

Valet av rekvisita och bytet av armband

Jonathan R. Hodges berättade för Jon Bues på Hodinkee den 21 maj 2021 att han köpte den hos en antikhandlare. Han letade efter en klocka vars bandhorn påminde honom om hur ett fickur anpassats för att bäras på handleden. Tarantino och Willis godkände hans val. Willis bad om ett utdragbart Speidel-armband, som i bildtexten anges som Twist-O-Flex. Hodges tillade att endast en klocka användes.

Filmen visar en skillnad mellan de två tidsperioderna. Koons lämnar över klockan utan armband, vilket också framgår av den slutliga kontinuitetslistan. Den vuxne Butch har ett metallarmband. Förändringen är förenlig med att behålla själva klockan och byta ut delen som fäster den vid handleden; filmen förklarar inte när den ändringen skulle ha skett i rollfigurens liv.

Överlämningen till pojken inleder berättelsen om guldklockan. I den scenen kan Christopher Walken hålla boetten direkt mellan fingrarna. När den vuxne Butch får tillbaka den hanterar Willis klockan med armbandet på. Förberedelserna av föremålet gör det möjligt att visa det på två olika sätt utan att ändra urtavlan som tittaren känner igen.

Hur gammal är den, och vad innebär det att den är av guld?

Koons förlägger familjens köp till första världskriget och tillskriver det generationen före sin farfar. Han beskriver också tillverkaren som det första företaget som tillverkade armbandsur. Det familjeförflutna ligger till grund för symboliken kring guldklockan. Koons berättelse styrker varken tillverkningsåret för den Lancet-klocka som användes under inspelningen eller detta industriella försteg.

Intervjun anger inget tillverkningsår eller modellnummer. Hodges trodde inte heller att klockan var av massivt guld. Boettens guldfärgade utseende är synligt, men materialet kan inte fastställas utifrån dessa bilder. Inte heller går det att datera urverket utifrån urtavlan, eftersom de omnämnda bilderna inte visar klockans insida.

Keramikkängurun tillhörde Tarantino. Hodges berättade för Hodinkee att manuset krävde en så specifik figur att han inte lyckades hitta någon under sina besök hos antikhandlare. När han förklarade det för regissören sa denne att han hade föremålet på sitt skrivbord och skulle ta med det till inspelningen.

I bilden från lägenheten står figuren till höger i bild och ett inramat fotografi syns till vänster. Klockan hänger på känguruns svans, mellan de två föremålen. Urtavlan är vinklad mot kameran och armbandet går runt stödet. Boettens kant, glaset och länkens fästen syns tillsammans, med ljus som reflekteras mot ytorna.

Placeringen sätter klockan bredvid ett personligt fotografi och en prydnadsfigur. Den får därmed en tydlig hemmiljö innan Butch plockar upp den. Presentationen skiljer sig från minnet av barndomen: då omgavs den av Koons fingrar; här delar den bild med lägenhetens tillhörigheter.

Visa alla artiklar i Pulp Fiction: personer och berättelser som byter ordning