Den bortklippta Manson-scenen: samtalet med Paul Barabuta

Det bortklippta materialet förlänger Charles Mansons besök på Cielo Drive. Hans samtalspartner är Paul Barabuta, som spelas av Danny Strong, och scenen ändrar hur länge vi får betrakta Damon Herrimans rollfigur.

Paul Barabuta, inte Paul Revere

Det bortklippta samtalet i Once Upon a Time in Hollywood för samman Damon Herrimans Charles Manson med Paul Barabuta, som spelas av Danny Strong. Det handlar inte om ett möte med Paul Revere, musikern i Paul Revere & The Raiders. Namnlikheten och gruppens medverkan i filmen kan lätt skapa förvirring, men samtalspartnern har en annan roll i scenen: han är husägaren som Manson vänder sig till när han letar efter Terry Melcher.

Materialet förlänger ett besök som förekommer kort i den biopremiärvisade versionen. Manson kommer till Cielo Drive och frågar efter personer som inte längre bor där. Den förlängda versionen följer honom till gästhuset och låter oss höra ett längre samtal. Färden avslutas med att han visuellt kopplas samman med Cliff Booth, som arbetar på taket till Ricks hus. Den rumsliga kontinuiteten tillhör Tarantinos fiktiva berättelse.

De filmade replikerna bör inte framställas som en historisk avskrift av ett dokumenterat samtal. Scenen använder namn och platser med koppling till verkliga händelser, men placerar dem i en berättelse som innehåller Rick och Cliff, två påhittade rollfigurer. Om man håller detta i åtanke går det att analysera skådespeleriet utan att använda scenen som dokumentärt belägg för exakt vad Manson sade under ett verkligt besök.

Vad Herrimans tolkning tillför

I en intervju 2026 berättade Damon Herriman att scenen i gästhuset hade använts vid hans audition och senare fanns med bland extramaterialet. Han jämförde också dess ton med den fängslade Manson som han spelade i Mindhunter. Skådespelarens iakttagelse hjälper oss att förstå att Tarantinos version rymmer stunder av komisk obekvämhet, utöver det hot som publiken förknippar med rollfigurens namn.

Samtalet visar en vardaglig frustration: Manson söker kontakt men får inte det svar han vill ha. Avvisandet bryter mot den auktoritet han kan utöva över sina anhängare. Utanför den kretsen måste han fråga, vänta och acceptera gränser som andra sätter. Genom att skala ned situationen visar scenen honom som en besvärlig närvaro snarare än en allsmäktig gestalt som kan behärska varje plats han kommer till.

Det korta framträdandet av Manson i bioversionen får en annan effekt. Genom att ge honom mindre tid låter filmen en stor del av det hotfulla komma från publikens förkunskaper. Det bortklippta materialet tillför beteenden, röst och en konkret interaktion. De två alternativen fördelar uppmärksamheten på olika sätt: det ena låter framträdandet bli ett abrupt avbrott, det andra gör det möjligt att granska hur rollfiguren försöker hantera en social situation.

En extrascen som förändrar besökets balans

Den visuella kontakten med Cliff knyter den verkliga besökaren till en av de påhittade huvudpersonerna. Den är inget bevis för att de har en tidigare relation, och visar inte i sig att Cliff förstår betydelsen av personen framför honom. Blicken skapar en närhet som publiken kan ge en innebörd utifrån vad den vet. Skillnaden mellan publikens kunskap och rollfigurens kunskap är ett av sekvensens grepp.

Om man ser materialet för sig går det att uppskatta tolkningen utan att dra slutsatsen att den utelämnades på grund av bristande kvalitet. En scen kan fungera på egen hand och samtidigt ge en rollfigur alltför stor tyngd i helheten. Här ger det förlängda besöket Manson mer uppmärksamhet än vad premiärversionen gjorde. Effekten går att analysera, men man bör inte tillskriva regissören ett exakt skäl till att scenen klipptes bort utan ett uttalande som bekräftar det.

Scenen är inte heller samma sak som utvidgningarna i romanen Once Upon a Time in Hollywood. Extrascenen bevarar en audiovisuell skådespelarprestation; boken använder skriven berättartext. En jämförelse kräver att man respekterar de olika versionerna och undviker att slå ihop dem som om allt hörde till en redan färdigklippt hemlig film. Det som går att slå fast är mer konkret: det finns en filmad förlängning av besöket, samtalspartnern är Barabuta och mötet visar en sida av Herriman som den första versionen utelämnade.

Läs mer i guiden till Once Upon a Time in Hollywood.

Visa alla artiklar i Det var en gång i Hollywood: karaktärer, stad och film