Lone Wolf and Cub knyter an till Kill Bill genom mangan av Kazuo Koike och Goseki Kojima och dess filmatiseringar med levande skådespelare. Den tydligaste referensen finns i Vol. 2, när B.B. väljer Shogun Assassin att titta på med Beatrix innan hon ska sova. Filmen från 1980 samlar material från de två första delarna i den japanska serien.
Sambandet gör det möjligt att jämföra två berättelser där en person som är van vid att döda måste ta hand om ett barn. Itto Ogami reser med Daigoro; Beatrix upptäcker att hennes dotter fortfarande lever och måste ta hänsyn till den relationen i sin konfrontation med Bill. Barnets närvaro förändrar vad som står på spel i våldet.
Det är värt att följa verkens tillkomstkedja för att förstå anspelningen. Mangan presenterar Ogamis universum, filmerna överför det till filmade kroppar och landskap, och Shogun Assassin omarbetar en del av materialet för en ny spridning. Kill Bill införlivar den senare versionen i en familjescen som också påverkar hur vi uppfattar huvudpersonen.
Lone Wolf and Cubs närvaro i Kill Bill omfattar både en igenkännbar referens och en tematisk släktskap. Den första går att hitta i filmen som Beatrix och B.B. tittar på; den andra gör det möjligt att jämföra sambandet mellan ett våldsamt yrke och omsorgen om familjen. Varje koppling kräver att man uppmärksammar olika delar av verken.
Från Koikes och Kojimas manga till filmerna
I sin essä för Criterion, publicerad 2016, daterar Patrick Macias mangans början till 1970. Kazuo Koike skrev berättelsen och Goseki Kojima tecknade den. Huvudpersonen Itto Ogami förlorar sin ställning som shogunens bödel och ger sig ut på en hämndresa tillsammans med sin son Daigoro.
Criterion beskriver filmatiseringen som en serie på sex filmer med Tomisaburo Wakayama och Akihiro Tomikawa i huvudrollerna. De två första, Sword of Vengeance och Baby Cart at the River Styx, hade premiär 1972. Materialet från dem användes senare i Shogun Assassin, som samma katalog beskriver som en omklippt film från 1980, dubbad till engelska.
Den konkreta kopplingen till Kill Bill går via dessa spelfilmer. Animen om O-Rens bakgrund har en egen produktion i Tarantinos film. Genom att skilja på deras ursprung kan man uppskatta två olika sätt att införliva japansk film och grafiskt berättande: en sekvens skapad för den nya berättelsen och en äldre film som visas på rollfigurernas tv.
Förändringen mellan versionerna påverkar hur en berättelse når sin publik. En omklippning väljer ut material, fastställer en ny längd och omorganiserar hur händelserna presenteras. Titeln Shogun Assassin betecknar denna form av spridning. Tarantinos anspelning gör att man kan känna igen den utan att först ha läst Koikes och Kojimas böcker.
En vuxen som dödar och ett barn som behöver omsorg
I sin officiella beskrivning lyfter Criterion fram Ogamis två sidor: hans liv som lönnmördare och relationen till Daigoro. Barnet följer med sin far på resan. Närvaron innebär ett ständigt ansvar för någon som kan besegra andra med sitt svärd. Förmågan att besegra en motståndare går hand i hand med behovet av att skydda en annan människa.
Jämförelsen med Beatrix Kiddo tar sin utgångspunkt i en skillnad mellan berättelserna. Under en stor del av sin resa agerar hon utan att veta att hon kommer att kunna återförenas med sin dotter. Upptäckten förändrar innebörden av den stundande konfrontationen: det hon gör härnäst påverkar en relation hon just har fått tillbaka, utöver uppgörelsen hon vill ha med Bill.
Ogami har Daigoro med sig; Beatrix måste ta sig fram till B.B. Barnets olika position förändrar hur faran byggs upp. I den ena berättelsen följer familjeansvaret med huvudpersonen på resan. I den andra blir möjligheten att ta ansvar aktuell först när hämnden redan gått långt. Likheten mellan rollfigurerna gör det lättare att se skillnaden.
Den våldsamma förmågan får därmed en känslomässig gräns. Att kunna besegra någon löser inte i sig frågan om hur man tar hand om någon, förklarar en frånvaro eller delar vardagen. Ett barns närvaro för med sig behov som striden inte kan tillgodose. Den här läsningen av berättelserna kopplar samman handlingen med dess konsekvenser för familjen utan att göra Beatrix till en exakt kopia av Ogami.
Shogun Assassin i en familjescen
I EBSCO:s artikel om Lone Wolf and Cub nämns uttryckligen att huvudpersonen i Kill Bills dotter väljer Shogun Assassin. Referensen blir en gemensam aktivitet. En film med svärdsstrider kan ta plats i hemmet och bli något som mor och dotter tittar på tillsammans innan läggdags.
Scenen med Shogun Assassin och B.B. skapar en relation mellan två publiker. Vi betraktar rollfigurerna samtidigt som de följer en annan fiktion. Denna dubbla blick låter en film föra en dialog med en annan inifrån berättelsen. Referensen hör till flickans smak och tiden hon tillbringar med sin mamma, samtidigt som den ger åskådaren något att känna igen.
Situationen skapar en särskild närhet till Beatrix. Efter att ha följt henne genom konfrontationer ser vi henne delta i en vardaglig aktivitet med sin dotter. Titelvalet håller lönnmördarnas och svärdens värld nära, men det de gör just då är att vara tillsammans. Filmen blir något de kan rikta uppmärksamheten mot under den första tiden de delar.
Sambandet fungerar även för den som inte känner till mangan. Det räcker att förstå att en våldsam berättelse kan ingå i B.B:s familjerutin. Den som känner igen Ogami och Daigoro får ytterligare en jämförelse: relationen mellan en beväpnad vuxen och hans barn förekommer i en scen som handlar om moderskap. Den äldre filmen tillför betydelse utan att avbryta det som sker i nuet.
Goseki Kojimas tidigare arbete tillför en koppling mellan teckning och film till berättelsen om dessa filmatiseringar. I sin essä för Criterion berättar Patrick Macias att konstnären hade målat filmaffischer och arbetat som biografmaskinist innan han började med kamishibai, bilder som kringresande berättare använde. Tecknaren kände redan till olika sätt att strukturera en berättelse för en publik.
Den bakgrunden gör det möjligt att se filmatisering som en rörelse mellan medier. Film kan påverka hur en tecknare använder bildutsnitt; senare kan tecknarens sidor i sin tur bli material för en film. Berättelsen byter medium men behåller gemensamma frågor: vart blicken ska riktas, vilken gest som ska visas och när det är dags att gå vidare till nästa ögonblick.
I en seriesida kan läsaren stanna upp eller gå tillbaka till en ruta. Vid en visning är varje bilds längd bestämd av filmen. Den förändrade kontrollen över tiden påverkar hur samma handling upplevs.
Visa alla artiklar i Kill Bill: en hämnd berättad i två volymer
