Fox Force Five: Mias pilotavsnitt och dess ekon i Kill Bill

Fox Force Five är pilotavsnittet till tv-serien som Mia Wallace hade arbetat med innan kvällen hon tillbringar med Vincent. Enligt hennes beskrivning bestod gruppen av fem hemliga agenter, var och en med en egen specialitet. Mia spelade Raven McCoy, expert på knivar. Projektet blev aldrig någon serie, men minnet av det ger upphov till ett av de mest avslöjande samtalen i Pulp Fiction.

Anekdoten ger Mia tillfälle att prata om en roll hon själv spelat, sina möjligheter som skådespelare och ett komiskt inslag som hon aldrig fick upprepa i nya avsnitt. Vincent lyssnar på en liten actionhistoria medan han försöker lära känna kvinnan han är ute med. Pilotavsnittet får därmed en funktion under middagen, trots att filmen inte visar någon av dess scener.

Jämförelsen med Kill Bill bygger på tydliga likheter: kvinnor som är skickliga i strid och Uma Thurman förknippad med eggvapen. Samtidigt skiljer sig rollfigurerna, gruppens sammansättning och handlingen åt. Det kreativa samarbetet mellan Tarantino och Thurman ger sammanhang åt dessa ekon, men innebär inte att Mia är skådespelaren som gestaltar Beatrix i den fiktiva världen.

Pilotavsnittets fem medlemmar

Mia beskriver Fox Force Five under middagen i Pulp Fiction (Quentin Tarantino, 1994). Hon berättar om ett team av hemliga agenter som skulle medverka i en tv-serie som aldrig blev av. Vi får veta om programmet genom hennes förklaring: vi ser varken en vinjett, ett uppdrag eller en scen ur pilotavsnittet. Fördelningen av specialiteter som hon minns gör det möjligt att föreställa sig programmets upplägg utifrån mycket få detaljer.

  • En blond ledare, spelad av den fiktiva skådespelaren Sommerset O’Neal.
  • En japansk agent som är expert på kung fu.
  • En svart medlem med sprängämnen som specialitet.
  • En fransk kvinna vars specialitet var sex.
  • Raven McCoy, Mias rollfigur, utmärkte sig genom sin skicklighet med knivar.

Ravens bakgrund omfattar en barndom bland cirkusartister och en farfar från vaudevillen som lärde henne en mängd skämt. Programmet skulle ha använt den repertoaren som ett återkommande inslag: i varje avsnitt skulle hon dra ett skämt. Mia fick bara tillfälle att spela in ett. Farlig skicklighet och omodern humor samsades alltså i samma presentation av rollfiguren.

Beskrivningen sammanfattar medlemmarna i drag som är lätta att känna igen. Härkomst, utseende och en färdighet räcker för att fördela deras roller. Det går att läsa som en karikatyr av ett tv-format: actionen utlovar variation, men beskrivningen reducerar nästan alla kvinnor till en etikett. Raven får mer bakgrund eftersom det är rollen Mia själv känner inifrån och som Vincent frågar henne om.

Vad Fox Force Five tillför Mias berättelse

Vid Mias och Vincents middag på Jack Rabbit Slim’s, erbjuder minnet henne ett ämne som hon kan tala om utifrån egen erfarenhet. Under några minuter är hon inte längre bara chefens fru, som Vincent har hört saker om. Hon har deltagit i ett arbete, minns hur det var upplagt och vet vad hennes rollfigur skulle ha gjort om produktionen hade fortsatt.

Avsnittet ger Mia Wallace: en konkret dimension. Hennes relation till underhållningsbranschen rymmer en möjlighet som tog slut tidigt. Det förklarar inte hela hennes liv och visar inte att hon för alltid har gett upp skådespeleriet. Däremot får vi höra henne beskriva en ouppfylld yrkesmässig förhoppning i detalj och skratta åt hur tillgjort projektet var. Den extraordinära actionen hör till rollfiguren hon spelade; arbetsminnet tillhör Mia.

Vincent vill höra skämtet, men hon är rädd att det ska vara dåligt efter allt tjat. Diskussionen förvandlar en upplysning om pilotavsnittet till en förhandling om vem som styr samtalet. När de tar upp det igen vid avskedet knyter avsnittet med Vincent och Mia an till något som hade lämnats oavslutat före kvällens kris. Det lilla komiska numret infriar ett löfte mellan dem och låter dem återgå till en vardagligare ton.

Parallellerna till Kill Bill – och deras begränsningar

Jämförelsen med Kill Bill har sitt tydligaste stöd i Uma Thurman: hon spelar Mia, som hade gestaltat en knivexpert, och senare Beatrix Kiddo, en stridande expert på eggvapen. Även förkärleken för actionkvinnor med tydligt utmejslade färdigheter för de två idéerna närmare varandra. Det rör sig om likheter mellan beskrivningen av pilotavsnittet och filmerna från 2003 och 2004; de gör inte Raven och Beatrix till samma rollfigur.

Gruppernas sammansättning gör en exakt motsvarighet omöjlig. I Kill Bill är Beatrix, O-Ren Ishii, Vernita Green och Elle Driver knutna till Bills organisation, men även Budd tillhör den. Det är Bill som leder den. Den officiella synopsis för Kill Bill Vol. 2 som filmfestivalen i Cannes publicerade 2004 nämner uttryckligen Budd och Elle bland de tidigare medarbetare som Bruden förföljer. Gruppen består alltså inte av fem kvinnor.

Även relationen mellan medlemmarna skiljer sig åt. Fox Force Five presenteras som ett team av medarbetare med kompletterande förmågor. Handlingen i Kill Bill kretsar kring upplösningen av en organisation och hämnden på dem som förrådde huvudpersonen. Kvinnan som står i centrum för berättelsen strider mot sina tidigare medarbetare. Den här skillnaden påverkar berättelsens struktur, bortom likheten mellan vissa silhuetter eller specialiteter.

Det finns en dokumenterad kreativ koppling, men den går inte lika långt. I A Life in Pictures från BAFTA, publicerad i november 2019, berättade Tarantino att idén till Kill Bill föddes medan han spelade in Pulp Fiction och pratade med Thurman om en hämndhistoria. Han tillskrev henne förslaget att huvudpersonen skulle bära en brudklänning. Vittnesmålet förklarar deras samarbete, men beskriver inte någon bearbetning av pilotavsnittet.

I samma samtal kopplade Tarantino gruppens medlemmar till olika actiongenrer och förknippade O-Ren med japansk samuraifilm. I pilotavsnittet fördelas färdigheterna mellan agenterna; i Kill Bill blir konfrontationerna skiften mellan olika filmtraditioner. Likheten ligger i mångfalden inom gruppen, men funktionerna skiljer sig åt: att samarbeta under ett uppdrag eller att bli nästa hinder för Beatrix.

Mia förklarar pilotavsnittets titel som en kombination av attraktionskraft, styrka och antalet medlemmar. De tre engelska orden börjar dessutom alla på samma konsonant, vilket gör att namnet nästan fastnar som ett slagord. Förklaringen låter som en reklampresentation: hon räknar upp teamets fördelar och förvandlar ett program som aldrig blev av till ett litet framträdande under middagen.

Skämtet som förknippas med Raven bygger på en annan sorts ordlek. Skämtet om tomaterna som Mia till slut berättar bygger på att namnet på en sås på engelska låter snarlikt ett uttryck för att hinna ifatt dem som ligger före. Effekten ligger i ljudlikheten, liksom i den absurda situationen som skämtet beskriver.

Båda inslagen hör till den underhållningsvärld Mia minns: en titel som är utformad för att fastna direkt och en poäng som är lätt att återberätta. Kombinationen passar en actionrollfigur som programmet också ville ge en igenkännbar komisk signatur från avsnitt till avsnitt.

Visa alla artiklar i Pulp Fiction: personer och berättelser som byter ordning